Just det.
Jag o syrran tog oss en barnfri morgon och cyklade bort till nästa vik.
Typ ..Apelviken..såklart.
:)
Att bara sitta och blicka ut över havet och försöka gå in i sig själv med en person brevid sig som väser som Darth Vader är inte helt lätt kan jag säga..(Inte min syrra utan någon annan alltså...)
:)
Andas iiiiiiiiiiiiiiiiiiiin och uuuuuuuuuuut igen...behåll värmen inombords så andas in och blås ut som om ni skulle imma på en spegel säger den gulliga instruktören som håller i dagens yogapass utanför "Majas".
-Tänk inte på nåååååååååågot annat just nu..utan gå in i dig själv fullständigt..
:)
Jag försöker hitta någon form av inre ro, men känner redan efter en stund att skrattet bara bubblar inom mig...
Varför är det alltid så???
När jag absolut inte får skratta känner jag att jag bara måste få släppa ut det där skattet som bara vääntar på att få släppas ut..
Jag tittar på alla andra runt mig och undrar vad de skulle säga om jag plötsligt skulle börja gapskratta och bränna av en brakfis samtidigt. :)
Men guuu va löjlig jag är tänker jag sedan och ser att alla utom jag har hittat lugnet...en harmoni..nästan en form av religiös känsla kan jag tänka mig..
:)
Jag fortsätter att koncentrera mig på att inte börja gapflabba..
Kommer plötsligt på att jag har glömt att stänga av min mobil och börjar tänka på om jag ska svara om det ringer eller inte..
:)
Jag kanske bara ska låtsas som det inte är min och bara stå kvar och väsa som en hel del i gänget nu börjat göra vid olika övningar..
:)
Nä! Skärpning tänker jag! Nu får jag sluta upp med att flumma ut i tänkebanan igen, men kan inte låta bli att minnas när jag för första gången efter jag fått min andra son gick på yogaklass i Gällivare..
Jag hade uppenbarligen inte gjort tillräckligt med knipövningar upptäckte jag...(och alla andra)...eftersom när vi gjort en övning där man kastar upp benen långt bakom öronen i liggande ställning kommer tillbaks i "hunden"...kanske den kallas..:)...hör man ett ....hm....:)..."brak"..mellan mina ben...och jag kan säga att jag INTE fes..
:(
Herregud att jag inte dog...
Jag lovade mig själv att ständigt till mitt liv är slut göra knipövningar både morgon och kväll för att slippa detta EXTREEEEEEEEEEEEEEEEMT pinsamma moment igen......................
:)
Lustigt nog var det faktiskt INGEN i gruppen som skrattade till eller ens tittade medlidsamt på mig...förutom min syster såklart...
Man såg glimten i ögonen och bubblet från magen som bara ville komma ut i ett asgarv..men hon lyckades hålla masken och nämde det bara efteråt i bastun...
:)
Ja ja....Man får väl bjussa på det, tänkte jag..och sedan känner jag ju inte så många i den här delen av Sverige heller. Skulle varit värre om det hade hänt i fredags kan jag säga ...Då hade det säkert stått i HN dagen efter...:)
Kan se det framför mig:
"Resias fis-chock orsakade yoga-kaos"
Hihihihi..
Eller huuur?
:)
Puzz på Er och ha dé/ YogaÅsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar