Lillprinsen...

Fick igår följa med en utav bästisarna till Halmstads go-cartbana, för barn och köra. Snacka om lycka...
Redan i ottan hörde man små tassande steg utanför sovrumsdörren och sedan flög han som en kanonkula ner i vår säng och ropade uppspelt..-När kommer de och hämtar mig?...
Eftersom kompisen inte dök upp förrän vid halv tolv tiden blev det en låååååååååååååååååång förmiddag...
:)
Varför är man sådär lite extra, när det gäller minstingen...? (Som nu faktiskt är sex och ett halvt år..)
Är inte vädret lite för riskabelt för att låta honom åka med en annan familjs bil heeeeeela vägen till Halmstad...?
Klarar han verkligen att köra go-cart?
Tänk om han krockar?
Tänk om...?
....
hm...!
Jag kommer ihåg när vi precis flyttat hem från Franska Rivieran ...Då var killarna fyra och två år.
Vi tog en promenad på Linnégatan i Götet och traskade in i en liten butik med hela stora dubbelvagnen...
Då kommer butiksbiträdet genast fram, böjer sig fram mot stora killen och säger...- Men hejsan, lille vän...Villken fin jacka du har....
Min son ryggar genast tillbaks och säger förvånat till mig...-Mamma, de pratar svenska härinne...
Sedan tittar hon på lillprinsen och säger..-Men vad heter du då lille vännen?.........
Det blir en lång fördröjning innan han tillslut kläcker..-Mammas lille bebis......:)
Hahahahaha...
Jössen..killen är två år och tror han heter "Mammas lille bebis" i förnamn....hihihi...
Stackars liten.
Men visst är det väl så?
Hur stor lillplutten än blir kommer han alltid vara bebisen i familjen, eller hur...?

Ha en underbar dag i strålande sol, massor av nysnö och lagom med minusgrader.

Stora kramar till alla som läser.
//Åsa