Att rida me en Skåning...

E inte alla som får...
:)
Men vissa få är förunnade detta i livet. En utav dessa är ju naturligtvis lilla jag :).
Grannen från Skeune som jag tar ridlektioner tillsammans med skulle köra sin bil idag och när jag dök upp hemma hos honom tittade han olyckligt på mig, iklädd sina nya ridbrallor, rutiga strumpor och sina blanka kängor...
-De sitter seu konstit Eusa...säger han....
-Nä, vaddå säger jag...:)
-Jeo men de sträcker seu....å sen e de seu viida häroppe, säger han å pekar mot midjan....
Hm!!!
:)
Mitt problem är nämligen tvärtom...stora på benen och riktigt sket-trånga i midjan...Knappt så jag kan andas faktiskt...
Mycket konstigt, tänker jag, men säger inte så mycket mer...
Vi kör iväg och när vi kommit ca 2 km tvärvänder han å ropar..-Eu näe..jag har glömt min sneus....
:(
....
Jamen jösses...Klart man inte kan rida utan sneus...tänker jag..eller? (Jag mår illa av bara lukten av snus och tycker nästan det hade varit bra om han hade varit utan en timma eller två...)
Men men...
Vi vänder som sagt om och efter han genomsökt hemmet kommer han utrusandes igen och kikar mellan sätena i bilen..DÄR låg den visst..:)...Suck...
:)
Ok, vi kom inte försent till ridningen och det är ju det som räknas :)

Måste säga att Grannen har blivit en riktig jäkel på att galoppera....

Eller var det bara de nya kläderna som gjorde susen...?
:)
Kanske dax att shoppa lite nya ridgrejjor, med andra ord...

Kramelikram på er alla Gosedjur//Åsa the rider...
:)