Lillprinsen tröstar Mamma....

I natt när jag vaknade utav att det knakade i golvet...Dånade utanför fönstret och tjöt i ventilerna, trodde jag nästan sista stunden var kommen....
För vårt hus iallafall...
Oj va stormen rev, klöste och bet i lilla huset (på prärien)...på Läjet, menar jag såklart :)
Jag blev tom. religös för en stund kan jag tillägga...
Vände och vred mig som aldrig förr....
Såg framför mig hur grannens hus skulle komma farande i luften och krossa allt i sin väg...

Plötsligt kommer jag ihåg en katastrof film, från verkligheten, jag såg för några år sedan och kan nästan inte hålla mig för skratt när jag tänker på det, trots misären...

Det var i USA någonstans...
En stor flod svepte fram efter mängder av regnmassor och blev bara större och större ju mer söderut den drog fram...
En man blir intervjuvad och säger upprört hur han sett grannens hus slitas loss och dras med i massorna av numera både vatten, lera och stenar...
Grannen som hade varit iväg en stund kommer plötsligt körandes och ser att sitt hus inte står kvar...
Han ringer helt hysterisk till grannen som sett alltihopa och skriker...-Vart är mitt hus?
-Jo, jag såg det åka förbi här för en stund sedan säger gubben på bre amerikanska....
Jösses va hemskt....
Samtidigt som det hela lät så otroligt komiskt....
Tänk att liksom bli omkörd av ett hus...hahahaha...
Nä va sjukt...

Iallafall låg jag där och bara väntade på att huset skulle braka ihop och fick tillslut panik. Här kan jag ju inte ligga helnäck när mitt hus kommer att slås i spillror om ett par sekunder...
Upp och på med morgonrocken...

I sådanahär ögonblick måste man ha någon att krama.
Yngste sonen blinkade storögt när jag väckte honom och bad honom krypa upp i min säng....

Äldste sonen tittade förvånat på mig, som om jag blivit knäpp...-Nehej, Mamma!, jag kommer inte kunna sova i din säng. Det blir aldeles för varmt....
-Hm!...okej....men kom ihåg OM Du blir rädd så får du komma in till mig..
Han ler stort, ligger kvar på rygg, knäpper sina händer bakom nacken och somnar tryggt om...

Lillkillen kryper ner i stora sängen med Mig och frågar om det är farligt....-Nejdå svarar jag skrämt och känner hans lilla hand leta efter min och efter en stund flätas ihop med den.
Nu, kan jag äntligen somna om...

1000 kramar till alla i stormen//Orkan + Åsa = Hjälp!
:)