Evigheter sedan sist och återigen har jag varit ute på vinteräventyr..
Denna gång bar det av mot det härliga Åre med ett skidsystem som liknade både Österrike, Chamonix, Gällivare och Sälen..snacka om ..All in one..
Holiday Club, där vi bodde, är ett hotell som inte går av för hackor om man är barnfamilj som gillar att aktivera sig även efter att liftarna har stängt. Bad och bastulandskap och middag på någon närliggande restaurang i Åre by var det som gällde för oss och efter det kan jag säga att man var RÄTT så het på att natta..
:)
Oj oj oj..Hur kan man bli så fullständigt slutkörd efter en semester?
Nedan tänkte jag visa lite bilder som mest talar för sig själv, men innan dess tänkte jag bara tacka mina räddare i nöden som jag återigen träffat på..
Vad är det som får mig att träffa människor som hjälper mig i kris-situationer..? Vet inte hur det skulle gå om Ni inte fanns när jag återigen försätter mig i tokiga ideér som blandas med min tidsoptimism..
Denna gången hade jag med mig minstingen ut för ett sista åk och hamnar så långt bort i systemet att vi naturligtvis missar sista liften upp och därmed inte tar oss tillbkas till Åre by..på vanligt sätt..
När vi står där..2 vilsna själar med gråten i ögonen kan ju bara detta stora 2-familjs-gäng inte motstå att köra oss tillbaks i bilen...
Även om de egentligen ska åt andra hållet så säger de på jämtska att....-jo men nog har väl vi plats i bilen åt Er oxå...-Vi ska ju ändå in till byn och tanka och ta en kopp kaffe innan vi far bortöver..
Jag hann inte ens tänka tanken att fråga om skjuts, utan allt som behövdes var att visa fram pistkartan, se förtvivlad ut, fråga hur man lättast tar sig till Åre by, nu och sedan peka på sonen, som uppgiven stod och skrapade med staven..
-Jo, lättast är väl om ni vill åk me oss..
:)
..
-Okej!.....:)
Stort tack igen till alla änglar därute och jag försöker alltid åtgärda all hjälp jag får genom att hjälpa andra i liknande situationer.........
Nu, till bilderna..
